Terror

Aftonbladet la på julaftonsmorgon upp ett webb-TV klipp med en Argentinsk tomte som filmats och skrämt slag i den argentinska befolkningen. I kär Aftonbladet anda döpte vi den till DÖDENS-GNOM och skrämde slag på varandra runt midagsbordet.

Be aware!

Synisk, bitter och gnällig.

Det är min förhoppning och dröm för den här bloggen.

Och framförallt ironisk.

Men det går ju bara inte med den dagen jag har idag, det bara trillar in goda nyheter till höger och vänster.

Jag tänker dock inte delge er mina goda nyheter, ni får skaffa egna nyheter att glädjas åt. Men jag delar med mig av låten som spelas härhemma samt sinnesbilden av mig dansades runt i min lägenhet i skjorta och raggsockar med luftgitarren i högsta hugg.

Scenario: Trött terror väntar på bussen, när den väl kommer är det chaufförsbyte och samtliga passagerare får vänta ute i kylan. Tyvärr kommer inte den andra chauffören så vi blir ståendes där, efter 10 min tar jag och ett par andra passagerare beslutet att gå in och sätta oss i den vidöppna bussen trots brist på chaufför. Efter att återigen väntat 10 min dyker den förra chauffören upp och vill bestämt ha en förklaring av mig av vilken anledning det sitter "domma javla idiiter på MIN BUSS?! Jag går inte och sitter hemma hos dig va?! VA?!" oskönt.

Skön var däremot den nya chauffören som behagar dyka upp med ett strålande leende 25 min försent, kliver på bussen med en cigg i munnen, hälsar glatt samt kör iväg rökandes.

Alla älskar ju ett bra samarbete; Aerosmith och RUN-DMC, Micke och Molle, Hitler och Mussolini, Kalle Stropp och Grodan Boll, Madonna och Britney Spears. Ja, listan kan göras lång. Men frågan är om något av dessa samarbeten kan mäta sig med Annoying Orange och Antoine Dodson?

Har man inga möbler hemma?

Läste på Aftonbladet idag att norska kvinnor måste ha rött armband på jobbet när de har mens. På så vis har cheferna överseende med många och långa toalettbesök. Detta har gjort kvinnor runt om i landet upprörda, könsdiskriminering och hot mot rätten till ett privatliv är två ämnen som diskuterats mest. Jag håller med. Stackars män, när de väl kommit över att de var tvungna att delta på varenda gympalektion hela högstadiet utan att kunna ursäkta sig med mensvärk ska de nu inte få smita iväg och smygröka på personaltoaletten som vi kvinnor? Jag ska flytta till Norge, ha rött armband varje dag och sen sitta där, kedjeröka och läsa skvallertidningar på betald tid. Tacka gudarna för Norge. Något alla borde vara uppröra och orade över är däremot den galna man som smyger sig ner i folks sängar om nätterna. Han stoppas inte av några röda armband inte.

Ny helg i Malmö.

Axeln mår fortfarande som den förtjänar men humöret är på topp. Malmö invaderas sällan av tjockisbloggare så det blir sannolikt en lugn helg på uthägningsfronten, om inte laserturken kan tänka sig att gå upp ett par kilo och börja blogga - Kissie style. Dock känns inte detta scenario särskilt sannorlikt. Men jag misströstar ej. UV-lampan är inhandlad, högtalarna och mixerbordet påväg, likaså stroboskopet. Planen är en hemmafest som får grannarna att mörklägga fönstren, klubba ner mormor och låsa in barnen i källaren.

Dagen till ära har jag bytt frisyr, kanske i protest mot mig själv som blond bloggare, vad vet jag.

Fan va gött det är att titulera sig själv som bloggare.

Kolla hur mycket lyckligare jag ser ut som brunett. Blondes don't have more fun. Jag har bildbevis.

Den största krämpan stod den gamla diktatorn karma för. Det utspelade sig runt 2 min efter det förra inlägget skrevs, med andra ord i Fredagsnattens dimma. Hade tryckt en Crispy Chicken burgare halvnaken sittandes i sängen med datorn i knät, ivrigt skrivandes om tjockisbloggarna i Göteborg. Ironiskt?. Efter att meddelandet lagts upp bestämmer jag att det är dags för en godnattcigg och slänger benen över sängkanten men ställer mig på en filt som ligger slängd på golvet. Friktionen mot golvet och min egen bloggfettokropp kommer inte riktigt överens och jag flyger som en full elefant rakt ner i sängkaten och totalkvaddar ena axeln. Som tur var såg jag ironin i det hela och lyckades hosta fram några skratt mellan tårarna.

Söndagen fortsatte i samma stil med underbara SJ som bov. Eftersom tåget till Malmö är 40 minuter försenat, bestämmer de sig helt enkelt för att kasta in handduken helt. Varför jobba när man kan ge upp liksom? Så de bestämmer sig för att slänga av alla sina passagerare i Helsingborg. Där blir vi stående tills nästa tåg dyker upp, tyvärr fanns det inte en millimeter plats kvar på det tåget så hälften fick inte hänga med. Men man heter inte Terror för inte, jag tog min enorma resväska och tryckte mig in i tåget i värsta Japan stilen. Fick dock inte den bästa platsen. Framför mig (ca 1 cm från mitt ansikte) Har jag fått Karl-Ove, 36. En pratglad man med krycka och dåliga knän som glatt basunerar ut "Tryck inte mot mig förfan, jag väger 160 kilo och ramlar jag så KROSSAR jag den här tjejen". Blev riktigt nervös och Karl-Oves magsvett på min jacka blandas med min egen skräckfyllda kallsvett. Kände mig som en riktig vinnare.

Återhämtade mig med att dricka öl på Möllan och låtsas att jag firade Malmö FFS allsvenska seger. Fick ett infall att skrika: Malmö är en förort till Sverige! Men insåg att det kan leda till viss irritation och bestämde mig för att avstå.

Oj vad jag babblar i värsta Kära Dagbok - stil. Nu får det vara nog, ska gå ut i köket och se om det faktiskt går att koka soppa på en spik.

Jag fick en del klagomål på min bristande uthägning av personer, i synnerhet bloggerskor. Detta beror helt och hållet på att jag förflyttat mig söderut och inte längre har någon insikt i vad dessa flickor sysslar med.

Men nu vet jag. Min teori är att Göteborg invaderats av MC Donalds i varje gatuhörn, det finns ingen annan logisk förklaring.

Det började med att en söt brunett kom fram till Kajsa och sa något i stil med "Vi är ute hela gänget alla bloggerskor, hihi" Efter det går vad som tydligen är Göteborgs bloggelit förbi. KLADUNK KLADUNK KLADUNK. Den ena tjockare än den andra, Baby elephant walk låten spelades plötsligt i bakhuvudet. Tolka mig rätt, dom är fortfarande skitsnygga hela gänget, men ska inte bloggerskor vara pinnsmala, röka malbrolights och ha fräcka kläder i strl 32? Inte fan vet jag. Märkligt.

Nästa roliga grej som hände var när en kille, tror han heter Christian Urstrand bokstavligt talat lyfte upp mig och flyttade mig en meter så han kunde köra ner tungan i halsen på blondinen bredvid mig. Vad hände med att be någon flytta på sig? Göteborg skrämmer mig, något jag inte kommer erkänna imorgon. Nu går jag och sover, med förhoppningen om arga kommentarer från bloggfettogänget samt monsieur Urstrand.

G'night.

.

Jag fick G på min essä, men den här killen fick nog Mvg

Han har fångat mitt hjärta, jag visste från första gången jag såg honom att jag ville se honom igen.

Han är inte bara snygg, han har bil också - full med grejer.

JAG SKA TA HAN.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Hittade en fantastisk gammal nittiotalsdänga idag.

Hittade ett par jeans jag bara MÅSTE ha också. Ska köpa dom i morgon och dansa runt i hallenl med hårfönen som mikrofon, då blåser det så schyst i håret också - som i riktiga melodifestivalen.

Jag skäms ju inte så lätt, inte enligt mig själv i vilket fall. Funderade över detta idag när jag satt på bussen men kunde ändå lista en del saker senaste tiden som jag skämts alternativt borde skämts över.

När man står på Busshållplatsen i Malmö och en okänd kvinna kastar sig på en och skriker att man har ett lasersikte i pannan. När hon samtidigt slår en i bröstet i ett försök att få en att ducka och med andra armen skyddar sitt eget huvud mot potentiella skott. Och hur man chockad får förklara för damen att det är inte är ett lasersikte hon ser utan finnen som brutit ut i pannan efter en helg av ohämmat festande och allt för många kvällar av däckande innan man ens hunnit tänka tanken på ansiktstvätt.

Eller när man sitter på tåget kultiverat och studiemotiverat tittandes på en dokumentär om internetmediets uppkomst. Man känner sig som bror duktig när konduktören lutar sig över en för att se biljett. Bara för att få se hans chockade min när filmen byter vinkel och du får se två nakna kroppar och studsar som kaniner ovanpå varandra i de mest osmickrande ställningar.

Tur att de flesta incidenter ändå inträffar när man är onykter så man slipper inse hur klumpig man ser ut när man halkar på dansgolvet inne på Push, kravlar sig fast i närmsta mans skjorta och går ner i en höftbrytande spagat.

Men jag skäms INTE. eller?

.

Jag skäms inte över gamla bilder jag hittat i min hårddisk heller.

.

VAFAN?

Nu börjar det på allvar, första tentan inne på måndag. På skolwebben ligger en hemsk röd klocka som tickar ner mot deadline. 3 dagar kvar.

Har införskaffat en låda vin, hoppat i mjukisarna och tänker inte lämna lägenheten ens om det börjar brinna.

Nu jävlar ska här skrivas!

.

Har åkt på en släng av den gamla folksjukdommen hybris också.

Eller rättare sagt min basgrupp som idag resonerade kring hur gruppindelningen gjordes.

Har även fått mig en släng av självkanonisering, anser numera att jag är mästerfotograf.

.