Long time, no seen.
Var börjar man? Firade en kalasmidsommar på Brännö med Oslo kollektivet, jag och Sara peppade dagen innan med jordgubbstårtebak och riktig gansgtserverksamhet när vi efter ett par öl gav oss ut i långedrags välfriserade trädgårdar för att stjäla den vackraste blomman i var trädgård,
ni vet den era grannar går ut och sprejar med vatten varje morgon och kelar med så den ska växa sig vackrast av alla blommor i grannskapet.
Kronan på verket sattes när vi med oskyldig uppsyn kliver på brännöfärjan nästa morgon och långedragsfruarna lovordar våra kransar med små tillrop och stora leenden
- Thanx bitch it's from your garden.





Väl av färjan möts jag av en hord 30åriga brats med pappas plånbok uppkörd så långt upp i röven att dom helt kommit av att bete sig som folk.
Detta kan jag visserligen hantera då det är något man får räkna med om man ska vistas på Marstrand i juli månad, men våg nummer två som sköljer över mig är något jag oftast inte behöver hantera.
Jag ser mig omkring och får för mig att leta efter mina löständer och rullator.
Marstrand har invaderats av supersmala, supersöta 18åringar med ungdomens få bekymmer och en livslust som bara sprutar ur öronen på dem,
känner hur min chipsröv hänger ända ner till knävecken, går till sängs tidigt som den pensionär jag är.
Hittade en telefon häromdan, ringde upp senaste samtal och fick prata med en riktigt göteborgsk "jobbar Volvo" kille. Han sa att jag var en fin människa och skulle be ägaren ringa upp sin telefon.
Under tiden roade jag mig med att läsa hans SMS tills batterierna plötsligt tog slut, ops.
Tur var väl det, för folk som köper horor på Döbelsgatan i Stockholm förtjänar att bli av med sin telefon, suckers!
In other news, vi har öppnat en ny klubb i Göteborg. Bar Flamingo på trejdelånggatan. På lördag spelar min favorit Dj Adrian Lux. Kom förbi!
Kommentarer
Trackback