Heeejjje Blåggen!
Hittade en fantastisk gammal nittiotalsdänga idag.
Hittade ett par jeans jag bara MÅSTE ha också. Ska köpa dom i morgon och dansa runt i hallenl med hårfönen som mikrofon, då blåser det så schyst i håret också - som i riktiga melodifestivalen.
Skämmes tammefan!
Jag skäms ju inte så lätt, inte enligt mig själv i vilket fall. Funderade över detta idag när jag satt på bussen men kunde ändå lista en del saker senaste tiden som jag skämts alternativt borde skämts över.
När man står på Busshållplatsen i Malmö och en okänd kvinna kastar sig på en och skriker att man har ett lasersikte i pannan. När hon samtidigt slår en i bröstet i ett försök att få en att ducka och med andra armen skyddar sitt eget huvud mot potentiella skott. Och hur man chockad får förklara för damen att det är inte är ett lasersikte hon ser utan finnen som brutit ut i pannan efter en helg av ohämmat festande och allt för många kvällar av däckande innan man ens hunnit tänka tanken på ansiktstvätt.
Eller när man sitter på tåget kultiverat och studiemotiverat tittandes på en dokumentär om internetmediets uppkomst. Man känner sig som bror duktig när konduktören lutar sig över en för att se biljett. Bara för att få se hans chockade min när filmen byter vinkel och du får se två nakna kroppar och studsar som kaniner ovanpå varandra i de mest osmickrande ställningar.
Tur att de flesta incidenter ändå inträffar när man är onykter så man slipper inse hur klumpig man ser ut när man halkar på dansgolvet inne på Push, kravlar sig fast i närmsta mans skjorta och går ner i en höftbrytande spagat.
Men jag skäms INTE. eller?
.
Jag skäms inte över gamla bilder jag hittat i min hårddisk heller.
.
Jag MÅSTE flytta hem!
VAFAN?
I take cool pictures and add them to my blogg, cause I'm a dickhead.
Nu börjar det på allvar, första tentan inne på måndag. På skolwebben ligger en hemsk röd klocka som tickar ner mot deadline. 3 dagar kvar.
Har införskaffat en låda vin, hoppat i mjukisarna och tänker inte lämna lägenheten ens om det börjar brinna.
Nu jävlar ska här skrivas!
.
Har åkt på en släng av den gamla folksjukdommen hybris också.
Eller rättare sagt min basgrupp som idag resonerade kring hur gruppindelningen gjordes.
- Ja, men alltså man undrar juh.
- Men jag tror att dom satte alla som var bra i samma grupp, det finns ju ingen annan logik.
- Ja, men så måste det vara...
.
Har även fått mig en släng av självkanonisering, anser numera att jag är mästerfotograf.
.
Åh nej! Kände du dig träffad?
Upp som en sol - ner som en pannkaka
När man flyttar till en ny stad väger man in intrycken man får. Positiva som negativa. Jag tenderar ju att vara aningen negativ. Så nu kommer mer än tusen positiva ord:
Och så avslutar vi med den värsta med hela skåne:
Vad vill dom? Vad tänkte dom? Varför ser Pappan ut som en SD röstande våldtäktspedofil? Varför har dom så vidrig dialekt? Vad säger dom? Varför är det "FRIIII HEMCHÖÖRNEEEING EEEI HEEEILA SKAAAUUUNNÄÄÄ"
Bara Justin Bieber saknades.
Ligger i sängen i min nya lägenhet i Malmö. Tvn är på och i perferin ser jag något som fångar min uppmärksamhet. Haribo reklamen - ni vet den där solskensbussen kommer gungande och alla blir utom sig av lycka över att få smaska på grisfettet.
Kommer osökt att tänka på student liv. Allt är så checkt och spexigt. Fick själv uppleva detta igår på en klassisk korridorsfest i lund. Tjejerna var söta och checka samt skrek av lycka varje gång Journey spelades. Mest förfärad blev jag när Shakiras - waka waka spelas och alla bryter ut i ett skrål av "VASKA VASKA!!"
Värst av alla var ändå Spotify natzin i röd klänning. Henne var jag nära att sparka ner och släpa nerför trapporna med ett hårt grepp om den blonda sönderhårsprayade hästsvansen. Tjejen kunde inte sluta spela sina favorit låtar för en sekund. Övriga gäster fick genomlida inte bara waka waka utan även andra klassiker som "alla som inte dansar är våldtäktsmän", "i'ts a bag in box" och "fanta och rosé" på repeat.
HELA kvällen.
